Är vår svenska arvsrätt orättvis?

Arvsrätt har genom tiderna främst baserats på blodsband. Kort och gott; avlider du så kommer primärt din familj och din släkt att ärva dig – så har det nästan uteslutande varit och så är det även idag; med vissa modifieringar. I slutet av 1980-talet så gjorde man bland annat en ändring som innebar att vår arvsrätt tog större hänsyn till sociala och ekonomiska aspekter; något som primärt syntes genom att en make/maka fick en starkare ställning gentemot barnen. Här låter det som lite av ett skyddsvärnskrig – men faktum är att det bara gäller så kallad skyddsvärd ställning och där en make/maka gavs möjlighet att exempelvis bo kvar i det gemensamma huset efter att partnern avlidit. Ett bra beslut som visar på att även en sak som arvsrätt kan följa med i tiden och uppdateras till att mer passa dagens samhälle.

Den skyddsvärda ställningen var ett tydligt exempel på det; men det finns tyvärr även ett exempel på där vår arvsrätt i många fall kan te sig direkt orättvis och där många kräver en ändring. Innan vi visar på detta så ska vi även säga att många – speciellt jurister inom arvsrätt – inte alls vill se någon ändring och att det således är lite av Status Quo i frågan.

Vad gäller då saken? Jo, att den skyddsvärda ställningen inte på något sätt går att applicera till personer som levt i ett samboförhållande. Kort och gott: vår arvsrätt gör stor skillnad på huruvida man varit gifta eller ej och där maken/makan i sin tur således står i den första arvsklassen så ställs en sambo å sin sida inte i någon. Det finns en uppenbar orättvisa i detta och då många idag väljer att leva som sambos så kan detta vara värt att poängtera. Ni har inte alls samma skyddsnät som era bekanta som ingått äktenskap med varandra.

Ett konkret exempel som knappast kan ha undgått någon gällande arvsrätt kontra sambo handlar om Stieg Larson och hans sambo Eva Gabrielsson. Här sattes problematiken – och orättvisan – under tydlig lupp. Detta då Eva egentligen inte skulle ärva mer än det som hon och Stieg gemensamt köpt och att resten av kvarlåtenskapen – enligt arvsrätt – skulle tillfalla hans far och hans bror (båda dessa tillhörande den andra arvsklassen; inga gemensamma barn – bröstarvingar – fanns mellan Stieg och Eva). En kvarlåtenskap som kanske till en början såg relativt blygsam ut – men där Millenium-trilogin och karaktären Lisbeth Salander plötsligt förändrade allt.

Det blygsamma arvet blev monumentalt och Eva Gabrielsson – som dessutom varit med under hela skrivprocessen (och som påstår sig ha ett finger med i utvecklingen av karaktärerna) fick enbart smulor av denna kaka. Här ska man dock tillägga att brodern och fadern gett henne mer än vad hon i laglig mening haft rätt till.

Men; enligt oss så var det bra att detta hamnade i rampljuset. Som sambo så är vår arvsrätt på många sätt extremt förlegad och orättvis. Rådet man kan ge är – om ni inte vill gifta er – att skriva ett testamente. Ett sådant kan stå över arvsrätten och som sambo kan det fungera som en trygghet.

17 feb 2017